Julen Smyger Sig På

Jag kunde inte vänta längre, utan nu börjar julen sakta men säkert smyga sig fram hemma hos mig, och oj vad mysigt det är just nu! Än så länge är det i stort sett bara ljusstakar, stjärnor, julgardiner och julkrukor i fönstren, julhanddukar på krokarna och juldukar på borden som kommit på plats, bortsett från de små tomtarna i köksfönstret här ovan, men mycket mer ska det bli i dagarna som kommer! Fördelen med att börja pyntningen tidigt är ju att man inte behöver stressa fram något, utan det kan få ta den tid man behöver.

Som jag nämnde i oktober har ju en av mina stora mässingsljusstakar slutat att fungera, och trots att jag sedan bytt lamporna vill den fortfarande inte lysa, så i väntan på att jag ska kunna lämna in den på lagning någonstans (vilket inte kommer kunna ske den här julsäsongen) har jag hittat mig en billig provisorisk ljusstake för det vardagsrumsfönstret. Den matchar överhuvudtaget inte den andra, men det får bli så i år och så hoppas jag kunna ha båda mässingsljusstakarna lysande nästa jul. Det var inte lätt att hitta en billig ny ljusstake som också någorlunda uppfyllde min klassiska smak, de var i stort sett moderna och trendiga allihop på järnaffären, men de hade en som dög så det fick bli den. Bild kommer i ett senare inlägg.

Ute är det vintervitt och kallt. Vi fick åter lite snö för några dagar sedan, och därefter blev det minusgrader, så det tunna snötäcket har fått ligga kvar. Eventuellt kommer det lite mera nu i veckan, men sedan verkar det som att det kommer växla lite mellan plus och minus, så vi får se hur länge det får ligga kvar. Det bidrar i alla fall oerhört mycket till julstämningen jag känner just nu. Att sitta här och skriva julbloggsinlägg med elljusstake i fönstret bakom mig, snö utanför fönstret, julmusik som strömmar ur högtalarna och tänka på alla kartonger med julpynt som står i vardagsrummet redo att packas upp, kan det bli mysigare än så?

Har ni börjat pynta något?

Saffransbak

Det blev inget saffransbak förra helgen som jag hade planerat, men däremot blev det äntligen av i tisdags. Eftersom jag alltid använder färskjäst så hade jag ett nalkande bästföredatum som hjälpte mig att till slut få ändan ur vagnen. Det tar ju sina timmar att baka bullar, så det var väl det som gjorde att jag sköt på det i några dagar. Men så skönt att ha det gjort och nu är hela frysen full av lussekatter. Och mysigt var det ändå, trots slitet. Julmusiken gick varm medans jag bakade, och jag fick riktigt med julkänslor. Vi hade dessutom fått säsongens första snöflingor tidigare under dagen, vilket bidrog. Jag passade på att ta en bild innan bullarna hade penslats med ägg, eftersom efteråt ser de ju så slafsiga ut innan de har fått hamna i ugnen.

Det blev riktiga före- och efterbilder i dagens inlägg. Här ser man verkligen vad äggpenslingen bidrar med, eftersom jag tydligen missat en liten fläck på knorren på bullen längst fram i mitten. Alternativt är det russinet som egentligen satt där och sedan glidit ner. Oavsett är det som natt och dag i blankhet. Underbart goda blev de i alla fall, jag kunde förstås inte låta bli att provsmaka ett par stycken. Dock fick det bli utan julmust den här gången, eftersom jag brukar vilja spara mig till första advent med det. På tal om advent är det verkligen inte lång tid kvar nu tills det är dags. Med två veckor kvar på söndag börjar det riktigt klia i pyntfingrarna nu. Det är inte omöjligt att det kanske dyker upp lite pynt snart, jag kommer inte kunna hålla mig tills dess.

Nu önskar jag er en fin start på helgen. Två veckor hörni!

Jultecken Både Här Och Där

När min lokala matbutik äntligen plockar fram julutbudet, då vet man att advent verkligen är i antågande. Jag bor i en liten kommun där det inte finns några stora varuhus att julspana i, så jag tar gladeligen det lilla jag kan få. Nu väntar jag bara på att second handen ska börja plocka fram julsaker också, men de brukar vara lite sena med det. På väg till mataffären såg jag också tre olika lägenheter med elljusstakar i fönstren, och en hel del julbelysning har även börjat dyka upp i trädgårdar, längs staket och runt garagetak. Det ser så mysigt ut och lyser verkligen upp i mörkret som sänker sig allt tidigare för var dag som går. Har även märkt röda gardiner i några fönster här och där. Kanske är det bara jag som tycker det är roligt att spana in folks fönster?

En hel del julgott har även dykt upp i mataffären, som pepparkakor, olika saffransbullar, julmust och julgodis, även om jag personligen inte har förstått grejen med just ädelost på pepparkakor. Jag var dock inte där för att köpa något färdigt julgott utan för att köpa ingredienser till saffransbak. Här ska det bakas lussekatter minsann! Det fick bli två turer till mataffären under veckan för de hade slut på både kesella och sexpack ägg under första besöket, men nu har jag allt. Det blir nog bak nu i helgen, och det ska bli så mysigt. Nu är det ganska många år sedan jag bakade någon form av saffransbröd sist, så det var verkligen på tiden tyckte jag.

Och om inte det var nog med jultecken så vankas möjligen säsongens första snö nu i veckan som kommer! Nu håller jag tummarna att det blir så, för vi kan verkligen behöva något som lyser upp i novembermörkret.

Välkommen November

Äntligen november tror jag inte det är många som säger, men det gör jag. Visst, det är oftast årets mörkaste, ruggigaste och gråaste månad. Kallt och ruskigt om vartannat. Men för mig känns det alltid som en liten smygstart på julsäsongen. När jag växte upp hade vi varje år en lång utskriven lista med alla julförberedelser som skulle göras ända fram till jul och den började alltid med Allhelgonahelgen, så för mig har november alltid kännts som startskottet på något vis. Det är den här månaden som julen på riktigt börjar smyga sig på. Hade dina lokala butiker inte börjat sälja julsaker redan i oktober, kommer de garanterat börja den här månaden. Det är den här månaden julmusik kommer börja spelas både här och där, den här månaden ljusstakar och stjärnor kommer börja lysa i alla fönster, och den här månaden vi oftast tänder första ljuset.

På tal om julmusik, så har jag äntligen för första gången den här säsongen startat upp min julspellista. Underbart mysigt att åter få höra alla magiska och stämningsfulla sånger. Det började med att jag fann mig själv sökandes efter Fairytale of New York på YouTube. Jag ville bara lyssna lite grann, men sedan fick jag sådan julkänsla att hela spellistan åkte fram. Jag lyckades hålla mig genom hela oktober, men nu när Halloween är förbi och november anlänt kändes det helt rätt. Det känns verkligen som att vi gått in i en ny fas nu. Nu är det liksom fritt fram för advent och julen att sakta men säkert komma, ingen högtid som står i vägen längre. Nu handlar det bara om några veckor tills det är dags att börja pynta. Om jag känner mig själv rätt, kommer jag nog inte kunna hålla mig särskilt länge till, utan det blir nog dags om ett par veckor eller så.

När kommer ni börja pynta?

Fungerar, Fungerar Icke

Häromdagen genomförde jag min första riktiga julförberedelse för säsongen, nämligen min årliga provtändning av alla ljusstakar och stjärnor i god tid innan advent, så att man i lugn och ro hinner byta ut det som inte längre lyser. Nästan allt fungerade, förutom en av mina två stora mässingsljusstakar (den som ej fick vara med på bild då alltså). Tyvärr hade jag ej några reservlampor hemma, och inte hade de fått in några än på Coop när jag var där, men det skulle nog inte dröja så länge sa dem. Vilken tur då att jag provtände nu och därmed har flera veckor på mig att skaffa det som behövs, och inte behöver stå där lagom till advent och inte kunna tända på en gång. Det enda som jag inte provtände var julgransbelysningen. Ljushuvud som jag är hade jag vackert stoppat ner julgransbelysningen längst ner i botten på kartongen med julgranspynt, som sedan hamnat underst och längst in av alla kartonger med julsaker, att jag helt enkelt inte orkade dra fram allt för att kolla just nu. Till nästa jul ska jag komma ihåg att låta julgransbelysningen ligga för sig tillgängligt.

Nu känns det som att tecknen på att vi går mot den härligaste tiden på året avlöser varandra som på löpande band. Mataffären har börjat sälja julmust och saffransgifflar, julreklam dyker upp lite varstans, På spåret har börjat sändas, vi övergår till vintertid imorgon och därmed kan vi räkna ner veckorna till första advent på en hand. Det är underbara tider som stundar med andra ord! Inte lång tid kvar tills att man får börja pynta.

Har du gjort någon julförberedelse än?

Mer Från Julafton Förra Året

Vi fortsätter med fler bilder från förra årets julafton. De första bilderna kan ni se här och jag hoppas återigen på att kunna sprida lite julstämning. Nu är det ju liksom ännu närmare tills det faktiskt är dags att börja pynta. Till när allt kommer vara så här vackert överallt. Dagarna rusar iväg lite känner jag. Det är bara sex veckor kvar till advent, och vi som brukar vilja pynta någon vecka eller två innan det har ju inte långt kvar alls nu.

En sista vy mot öppna spisen, gottebordet och flygeln. Jag kan aldrig få nog av min kära ljusgirlang. Den har tjugotre år på nacken nu, och är tudelad. Belysningen har fått bytas ut flera gånger, dock kom den med alla kulor och rosetter redan på plats. Den köptes på Ellos då år 2002 (när de fortfarande körde med klassiskt pynt och inte så genomtrendigt som nu), tillsammans med en matchande dörrkrans och bordsgran.

Det gäller att vara snabb om jag vill få till en bild på julbordet i köket. När jag fotar ute i matrummet har jag mer tid till godo eftersom det görs medans julbordsrätterna håller på att fixas till och läggas upp, men när det väl är dags att fota i köket är ju således allting klart och den hungriga och lite smått otåliga familjen står och trampar i kulisserna redo med sina tallrikar. Därför blir det oftast bara en bild i köket. Inte lätt att vara fotograf.

Julklappskorgen stunden innan julklappsöppningen. Vi brukar inte köra på något särskilt tema på inslagningen utan det är en salig blandning av julklappspapper och paketsnören. Jag gillar det. Det enda speciella jag gör varje år är att jag lackar alla paket jag slår in. Vi skriver också julklappsverser på i stort sätt alla paket, vilket är en mysig tradition. Ibland blir det nödrim och två rader, ibland blir det flerradiga avancerade alster. Det spelar inte så stor roll tycker jag. Båda uppskattas och det är ju tanken som räknas.

Till julklappsöppningen brukar vi traditionsenligt alltid dricka klassiska läskedrycker på glasflaska. Ni vet, sockerdricka, fruktsoda och liknande. Jag vet inte varför det blev just det, men så har det varit så länge jag kan minnas och därför vill man ju fortsätta med det. Det är alla sådana små traditioner som gör julen för mig. Tomtefamiljen på bordet har för övrigt fått flytta hem till mig nu, som jag skrev om tidigare.

Mitt pepparkakshus (som nu också fått flytta hem till mig), mammas Fyrklövernljusstake och brorsans fina kalendersläde, också från Fyrklövern. Är väldigt avundsjuk på släden, men jag får ju njuta av den varje år. Nu är ju visserligen denna bild tagen dagen efter och inte på själva julafton, men det spelar inte så stor roll.

Till sist en närbild på alla småtomtarna på öppna spisen. Mamma kunde inte låta bli i juldagarna och beställde Puff och de två tomtarna från Fyrklövern, som givetvis fick hedersplatsen. Vi brukar skoja om att Fyrklövern är som vår familjs hovleverantör för att vi har köpt så mycket fint hos dem genom åren.

Det var alla bilder från förra julen. Nu önskar jag er en fin söndag. Sex veckor hörni. Sex veckor!

Julafton Förra Året

Då var det äntligen dags att visa lite bilder från julafton förra året, som har blivit tradition här på bloggen. Oftast brukar det ske redan i september för att få igång julstämningen lagom till att bloggsäsongen drar igång, men det har inte riktigt funnits tid att gå igenom bilderna förräns nu. Precis som de senaste par åren kommer bilderna i två inlägg, så då har ni något att se fram emot nästa gång också. Håll till godo tills dess!

Finns det något mer magiskt och stämningsfullt än tända ljus och julbelysning på julen? Jag tror inte det. För mig är det i stort sett hela julen. Julklappar och julmat i all ära, tycker givetvis om båda, men utan ett julpyntat hem med julgran och tända ljus skulle det inte kännas som jul för mig. Det måste se ut som jul helt enkelt.

Jag älskar lille Rudolf med saxofonen. Klämmer man på hans händer börjar den spela "Santa Claus Is Comin' to Town" samtidigt som han rockar i sidleds i takt till musiken. Det här var för övrigt den sista julen för den stora röda kulljusstaken hos mina föräldrar eftersom den nu fått flytta hem till mig, som jag skrev om förra månaden. Den gjorde sig väldigt bra hos dem, men den kommer göra sig bra hos mig också.

Öppna spisen med alla småtomtarna och gottebordet, åt både det ena och det andra hållet. I vanlig ordning brukar det bli mest köpegodis på gottebordet, men det är lika gott för det. Vi gör så mycket eget i övrigt ändå.

Uppdukat för julbord. Medans föräldrarna fixar med upplägget av alla julbordsrätterna inne i köket passar jag på att tända alla ljusen, vilket tar sin lilla tid, och fotografera av hjärtans lust, vilket också tar sin lilla tid. Ena brorsan brukar säga till mig att det är onödigt att fota så mycket varje år eftersom det ser likadant ut och att jag alltid tar samma bilder. Men jag ser de små skillnaderna även om ingen annan gör det. Det kanske är en annan ljusstake här, en annan färg på ljusen där, pynt på lite olika ställen, även om helhetsbilden är sig lik.

Det här var första julen på nästan femton år som vi inte hade dukat med min kära Disneyservis från Fyrklövern. Den har numera fått flytta hem till mig, så istället återgick vi till den äldre servis som vi alltid dukade med under min barndoms jular, så det var lite speciellt ändå att ta fram den. Enligt gamla bilder var det år 2001 som vi dukade med den sist. Den servisen är så gammal att den har helt andra mått än vad som är standard i dag. Mattallrikarna är ungefär i samma storlek som dagens assietter, för att ge er en bild.

Och slutligen har vi våra underbara älskade pillemariska retrotomtar som alltid vaktar julgranen. Fiberoptiken i min julby slutade att fungera den här julen efter sjutton år, men lyckligtvis har den ett vanligt ljusläge också som fortfarande lyste så det fick bli så. Jag har haft den tänd alldeles för mycket under årens gång har det visat sig. Dock har föräldrarna lämnat in den på lagning, så vi får se om det går att göra något åt det.

Jag hoppas att jag kunde sprida lite julstämning till er ute stugorna nu med dessa bilder. Resten kommer i nästa inlägg. Hoppas ni får en fin söndag. Sju veckor kvar till advent nu! Inte klokt vad tiden går fort!

Höstiga Dagar

Man märker att vi har gått in i en helt ny fas nu. Morgnarna är disiga och kyliga, dagarna allt mer korta och skuggorna långa, och kvällarna är mörka och ruggiga. Man behöver tända lamporna tidigare för var dag som går, filtar behöver plockas fram och elementen vridas på. Vi är mitt uppe i hösten och det med råge. Förutom december är det här den mysigaste tiden på året tycker jag. Det är som ett steg på vägen till julen. Med tre veckor kvar till vintertid och åtta veckor kvar till advent är det ju inte konstigt att man börjar få julkänslor.

Det har varit lite knepigt att fotografera höstprakten i år. Jag tycker det har tagit längre tid än vanligt för löven att bli gula och orangea. I skrivande stund finns det fortfarande väldigt många träd som är delvis eller nästan helt gröna, och samtidigt håller björkarna på att tappa alla sina löv, så risken är att det inte finns någon prakt kvar på träden när alla löv slutligen har ändrat färg. Märkligt år. Det är väl nackdelen med att bo längre upp i norr. Hösten och våren är över på ett nafs innan de knappt hunnit anlända. Om ett par veckor kommer alla träd vara helt nakna och förbli så ända till slutet av maj. Då brukar jag längta efter snön som lyser upp.

Det är ju nu det börjar dyka upp små juliga tecken lite varstans. Har sett att julmust har börjat säljas på mataffären, fler och fler annonser handlar om biljetter till julkonserter eller julbord, en del butiker runt om i landet har redan börjat plocka fram julsortimentet. Jag menar, nästa månad är det ju redan advent och man kan äntligen börja julpynta här hemma. Visserligen mot slutet av månaden, men det är ju fortfarande nästa månad det gäller. Nedräkningen av veckor till årets härligaste tid är snart på en hand. Inte klokt egentligen.

Hur har er höst varit så här långt?

Den Eviga Julduken

Det är lätt att bli nostalgisk och tänka på alla jular som varit den här tiden på året. På allt man pyntat med eller hur man firat genom åren. Vad som förändrats och vad som bestått. Något som varit oföränderligt i vår familj varje jul är den röda julduk som får pryda köksbänken på julafton när det dukas upp för julbord.

I hela mitt liv har duken funnits med. Här ser vi min barndoms kök på 1980-talet med den obligatoriska klassika kakeldekoren som var så vanlig förr, men som vi inte haft på många år nu. Det är nästan så att jag blir sugen på att skaffa det till mitt eget kök. Vi har aldrig ätit julbord i själva köket, utan köksbordet och köksbänkarna har alltid varit till för alla rätterna. Duken har ju då två funktioner. Dels gör den att det genast ser trevligare och mer julfint ut under alla uppläggningsfaten, och dels döljer den en ganska tråkig bänkskiva.

Nu har vi kommit till 1990-talet och ett annat kök. Vitvarorna och kaklet hade hunnit bli vita vid det här laget, en trend som i stort sett är oförändrad sedan dess, men julduken hängde med. Över den ena diskhon brukar det läggas en uppochnervänd bricka som ett lock och sedan duken ovanpå det så att det inte syns.

Här har det blivit 2000-tal och ytterligare ett annat kök, men samma gamla julduk. Jag hade nu upptäckt att det blir ju så mycket mysigare julfoton om man fotar utan blixt och enbart använder tända ljus eller julbelysning som ljuskälla. Vid det här laget började köksbänken enbart användas till bröd, ost och kex än till julbordets varma rätter, som istället huserades på köksbordet, och så har det fortsatt för det mesta.

Nu har vi kommit till 2010-talet och samma kök som förra årtiondet, dock vitmålat vid det här laget, och julduken som den ständige följeslagaren. Ibland hamnar någon varmrätt på spisen så att den kan stå på eftervärme, men annars är köksbänken fortfarande bröd, ost och kex-delen av julbordet. Vilka ljusstakar som hamnar där är aldrig bestämt, utan det blir lite olika varje år då det finns så många små att välja bland.

Till sist är vi nu framme på 2020-talet och den eviga julduken hänger med. Tomtesmörknivarna, smörbyttan och den röda osthyveln har hängt med sedan jag var barn och plockas bara fram till jul. Det är ju inte så att det är världens vackraste duk egentligen. Mönstret har ju inget med julen att göra. Men den är julröd och den är nostalgi för mig och det är tillräckligt för att jag ska tycka om den och inte vilja vara utan den på julen.

Vad är det man säger? Tiden går men julduken består!

I Julgranens Topp

När jag växte upp tror jag bara att jag kände en familj som hade spira i toppen på granen, alla andra hade stjärnor och så även vi. Jag tror nog fortfarande att stjärnan är överlägset vanligast i vårt land. Den jag växte upp med var av halvglansigt silvrigt papper, och fälldes ut precis som en adventsstjärna i papper.

Runt millennieskiftet införskaffades en stjärna som lyser, och den används fortfarande i föräldrarnas gran varje år. Tycker nog om den allra mest av alla stjärnor de eller jag har haft, eftersom det blir ett så effektfullt avslut på granen. Den lyser upp där det annars skulle ha varit ganska mörkt, och man behöver således inte ha julgransbelysning ända upp till toppen. Jag tycker överlag att stjärnor är snyggast högst upp.

I min egen julgran har jag en glittrig stjärna högst upp. Har både en i guld och en i silver, så vi får se vilken det blir i år. Om jag skulle hitta en liknande lysande stjärna som föräldrarna har skulle jag nog vilja ha en jag också. Dock är det oklart om den fungerar på en plastgran, då den är lite tyngre än vad kanske grenarna orkar med. Jag försökte se om jag hade några närbilder på mina och föräldrarnas toppstjärnor, men det är tydligen inte något jag ansett vara värt en inzoomning genom åren, så det blir inte närmare än så här.

I takt med att sociala medier genomsyrar våra liv mer och mer och man översköljs av bilder på hur man firar jul i andra länder, och oftast främst amerikanska trender och traditioner, så skulle det inte förvåna mig om deras grantoppspynt blir allt vanligare här. Där är det till exempel väldigt vanligt med ängladockor högst upp, eller stora spretiga överdådiga kreationer likt buketter. Dock inte riktigt min stil varken eller.

Vad har ni i toppen av julgranen?