Den Eviga Julduken

Det är lätt att bli nostalgisk och tänka på alla jular som varit den här tiden på året. På allt man pyntat med eller hur man firat genom åren. Vad som förändrats och vad som bestått. Något som varit oföränderligt i vår familj varje jul är den röda julduk som får pryda köksbänken på julafton när det dukas upp för julbord.

I hela mitt liv har duken funnits med. Här ser vi min barndoms kök på 1980-talet med den obligatoriska klassika kakeldekoren som var så vanlig förr, men som vi inte haft på många år nu. Det är nästan så att jag blir sugen på att skaffa det till mitt eget kök. Vi har aldrig ätit julbord i själva köket, utan köksbordet och köksbänkarna har alltid varit till för alla rätterna. Duken har ju då två funktioner. Dels gör den att det genast ser trevligare och mer julfint ut under alla uppläggningsfaten, och dels döljer den en ganska tråkig bänkskiva.

Nu har vi kommit till 1990-talet och ett annat kök. Vitvarorna och kaklet hade hunnit bli vita vid det här laget, en trend som i stort sett är oförändrad sedan dess, men julduken hängde med. Över den ena diskhon brukar det läggas en uppochnervänd bricka som ett lock och sedan duken ovanpå det så att det inte syns.

Här har det blivit 2000-tal och ytterligare ett annat kök, men samma gamla julduk. Jag hade nu upptäckt att det blir ju så mycket mysigare julfoton om man fotar utan blixt och enbart använder tända ljus eller julbelysning som ljuskälla. Vid det här laget började köksbänken enbart användas till bröd, ost och kex än till julbordets varma rätter, som istället huserades på köksbordet, och så har det fortsatt för det mesta.

Nu har vi kommit till 2010-talet och samma kök som förra årtiondet, dock vitmålat vid det här laget, och julduken som den ständige följeslagaren. Ibland hamnar någon varmrätt på spisen så att den kan stå på eftervärme, men annars är köksbänken fortfarande bröd, ost och kex-delen av julbordet. Vilka ljusstakar som hamnar där är aldrig bestämt, utan det blir lite olika varje år då det finns så många små att välja bland.

Till sist är vi nu framme på 2020-talet och den eviga julduken hänger med. Tomtesmörknivarna, smörbyttan och den röda osthyveln har hängt med sedan jag var barn och plockas bara fram till jul. Det är ju inte så att det är världens vackraste duk egentligen. Mönstret har ju inget med julen att göra. Men den är julröd och den är nostalgi för mig och det är tillräckligt för att jag ska tycka om den och inte vilja vara utan den på julen.

Vad är det man säger? Tiden går men julduken består!