De senaste par veckorna har jag känt det i luften. Att det doftar vinter. Den där klara, kyliga, friska vinterdoften som brukar sänka sig över landet så här på höstkanten. Jag fullkomligt älskar det. Ronja hade sitt vårskrik, men jag skulle nog kunna utbrista i ett höst- och vinterskrik. De senaste dagarna har även temperaturen sjunkit till nollstrecket, och då vi har haft klar himmel och högtryck i luften har det kännts som minusgrader där ute. Och så i natt kom den. Nattfrosten! Det där första riktiga fysiska tecknet på att vintern faktiskt är i antågande. Snacka om att glädjen är stor just nu när jag ser ett tunt glittrande lager av vit frost på hustaken över gatan. Dock ser jag solens strålar leta sig igenom träden bakom berget, så det lär ju inte ligga kvar särskilt länge. Men ändå. Just nu, i den här stunden, kan jag blunda och låtsas att det är vinter.
Härligt med första frosten!
SvaraRadera