Luciamorgon på SVT

Glad Lucia på er! Som tradition sig bör, så har jag spenderat denna Luciamorgon med att se lussetåget på SVT. Wow, vilken häftig miljö de hade valt denna gång! Varbergs fästning bidrog med en riktig magnifik och stämningsfull kuliss till årets tåg. Mycket var fint och stämningsfullt i år, men som vanligt fanns det också några störningsmoment. Vi tar dock det bra först! Som jag redan sagt så var miljön verkligen ett stort plus. Medeltid och historiska inslag faller mig så i smaken, och att de dessutom hade folkmusiker som spelade medeltida instrument var så oerhört häftigt och magiskt. Gärna ännu mer sådant i framtiden!

Jag var också så glad åt att de sjöng Luciasången med den i min mening mycket vackrare Sankta Luciatexten, istället för Natten går tunga fjät. Den är så fint högtidlig och poetisk. Jag gillade också starkt fiol- och nyckelharpeinslagen. Folkmusik gör genast allt ännu bättre i min mening. Det var också roligt att höra klassiska låtar som ofta dök upp under skoltiden, såsom Nu vaknen och glädjens, samt Ljuset i Advent. Blev alldeles nostalgisk och sjöng med i "låt det brinna (låt det brinna)". En annan låt som gjorde mig nostalgisk var "i ra, i ra"-versionen av Staffansvisan. Den sjöng vi alltid i min familj varje år när vi brukade lussa för min farmor under min uppväxt. Att den framfördes i en folkmusikversion var jättefint.

Så till det som störde mig och bidrog till minskad stämning. Det kan aldrig längre bara få vara ett Luciatåg. Man ser ju på ett Luciatåg för att få se ett Luciatåg, inte för att se en julkonsert. Det var som om tåget, som borde vara huvudattraktionen, mest blev som en bakgrundskör för artisterna och vokalgrupperna. Som ett inslag här och där bland alla andra nummer, när det borde varit tvärtom. Vilket för mig onekligen in på just artisterna. Både Cecilia Vennersten och Oscar Zia var alldeles för mycket i sin sång. Det lät inte snyggt och var snarare raka motsatsen till andaktsfullt och stämningsfullt, vilket blev så tydligt när man fick höra själva Luciatåget sjunga. Att det blev applåder efteråt gjorde det ännu mindre till ett Luciatåg och mer till en julkonsert.

För mig är det också viktigt med alla detaljer runt omkring tåget. Lucian tycker inte jag ska sjunga. Men om hon nu tvunget måste sjunga, så ska hon i alla fall inte gunga i takt till musiken. Dagens Lucia gjorde både och. Det blir liksom minus tio på högtidlighetsskalan. Jag gillade att tärnorna hade lingonriskransar i håret, det hade vi alltid när jag var barn, men saknade röda band i kransarna och framför allt röda band om midjan! Vita sidenband såg jättekonstigt ut och var inte snyggt!

Men, men. Det var ju ingen som rappade i alla fall