Julafton Förra Året

Då var det äntligen dags att visa lite bilder från julafton förra året, som har blivit tradition här på bloggen. Oftast brukar det ske redan i september för att få igång julstämningen lagom till att bloggsäsongen drar igång, men det har inte riktigt funnits tid att gå igenom bilderna förräns nu. Precis som de senaste par åren kommer bilderna i två inlägg, så då har ni något att se fram emot nästa gång också. Håll till godo tills dess!

Finns det något mer magiskt och stämningsfullt än tända ljus och julbelysning på julen? Jag tror inte det. För mig är det i stort sett hela julen. Julklappar och julmat i all ära, tycker givetvis om båda, men utan ett julpyntat hem med julgran och tända ljus skulle det inte kännas som jul för mig. Det måste se ut som jul helt enkelt.

Jag älskar lille Rudolf med saxofonen. Klämmer man på hans händer börjar den spela "Santa Claus Is Comin' to Town" samtidigt som han rockar i sidleds i takt till musiken. Det här var för övrigt den sista julen för den stora röda kulljusstaken hos mina föräldrar eftersom den nu fått flytta hem till mig, som jag skrev om förra månaden. Den gjorde sig väldigt bra hos dem, men den kommer göra sig bra hos mig också.

Öppna spisen med alla småtomtarna och gottebordet, åt både det ena och det andra hållet. I vanlig ordning brukar det bli mest köpegodis på gottebordet, men det är lika gott för det. Vi gör så mycket eget i övrigt ändå.

Uppdukat för julbord. Medans föräldrarna fixar med upplägget av alla julbordsrätterna inne i köket passar jag på att tända alla ljusen, vilket tar sin lilla tid, och fotografera av hjärtans lust, vilket också tar sin lilla tid. Ena brorsan brukar säga till mig att det är onödigt att fota så mycket varje år eftersom det ser likadant ut och att jag alltid tar samma bilder. Men jag ser de små skillnaderna även om ingen annan gör det. Det kanske är en annan ljusstake här, en annan färg på ljusen där, pynt på lite olika ställen, även om helhetsbilden är sig lik.

Det här var första julen på nästan femton år som vi inte hade dukat med min kära Disneyservis från Fyrklövern. Den har numera fått flytta hem till mig, så istället återgick vi till den äldre servis som vi alltid dukade med under min barndoms jular, så det var lite speciellt ändå att ta fram den. Enligt gamla bilder var det år 2001 som vi dukade med den sist. Den servisen är så gammal att den har helt andra mått än vad som är standard i dag. Mattallrikarna är ungefär i samma storlek som dagens assietter, för att ge er en bild.

Och slutligen har vi våra underbara älskade pillemariska retrotomtar som alltid vaktar julgranen. Fiberoptiken i min julby slutade att fungera den här julen efter sjutton år, men lyckligtvis har den ett vanligt ljusläge också som fortfarande lyste så det fick bli så. Jag har haft den tänd alldeles för mycket under årens gång har det visat sig. Dock har föräldrarna lämnat in den på lagning, så vi får se om det går att göra något åt det.

Jag hoppas att jag kunde sprida lite julstämning till er ute stugorna nu med dessa bilder. Resten kommer i nästa inlägg. Hoppas ni får en fin söndag. Sju veckor kvar till advent nu! Inte klokt vad tiden går fort!

Höstiga Dagar

Man märker att vi har gått in i en helt ny fas nu. Morgnarna är disiga och kyliga, dagarna allt mer korta och skuggorna långa, och kvällarna är mörka och ruggiga. Man behöver tända lamporna tidigare för var dag som går, filtar behöver plockas fram och elementen vridas på. Vi är mitt uppe i hösten och det med råge. Förutom december är det här den mysigaste tiden på året tycker jag. Det är som ett steg på vägen till julen. Med tre veckor kvar till vintertid och åtta veckor kvar till advent är det ju inte konstigt att man börjar få julkänslor.

Det har varit lite knepigt att fotografera höstprakten i år. Jag tycker det har tagit längre tid än vanligt för löven att bli gula och orangea. I skrivande stund finns det fortfarande väldigt många träd som är delvis eller nästan helt gröna, och samtidigt håller björkarna på att tappa alla sina löv, så risken är att det inte finns någon prakt kvar på träden när alla löv slutligen har ändrat färg. Märkligt år. Det är väl nackdelen med att bo längre upp i norr. Hösten och våren är över på ett nafs innan de knappt hunnit anlända. Om ett par veckor kommer alla träd vara helt nakna och förbli så ända till slutet av maj. Då brukar jag längta efter snön som lyser upp.

Det är ju nu det börjar dyka upp små juliga tecken lite varstans. Har sett att julmust har börjat säljas på mataffären, fler och fler annonser handlar om biljetter till julkonserter eller julbord, en del butiker runt om i landet har redan börjat plocka fram julsortimentet. Jag menar, nästa månad är det ju redan advent och man kan äntligen börja julpynta här hemma. Visserligen mot slutet av månaden, men det är ju fortfarande nästa månad det gäller. Nedräkningen av veckor till årets härligaste tid är snart på en hand. Inte klokt egentligen.

Hur har er höst varit så här långt?

Den Eviga Julduken

Det är lätt att bli nostalgisk och tänka på alla jular som varit den här tiden på året. På allt man pyntat med eller hur man firat genom åren. Vad som förändrats och vad som bestått. Något som varit oföränderligt i vår familj varje jul är den röda julduk som får pryda köksbänken på julafton när det dukas upp för julbord.

I hela mitt liv har duken funnits med. Här ser vi min barndoms kök på 1980-talet med den obligatoriska klassika kakeldekoren som var så vanlig förr, men som vi inte haft på många år nu. Det är nästan så att jag blir sugen på att skaffa det till mitt eget kök. Vi har aldrig ätit julbord i själva köket, utan köksbordet och köksbänkarna har alltid varit till för alla rätterna. Duken har ju då två funktioner. Dels gör den att det genast ser trevligare och mer julfint ut under alla uppläggningsfaten, och dels döljer den en ganska tråkig bänkskiva.

Nu har vi kommit till 1990-talet och ett annat kök. Vitvarorna och kaklet hade hunnit bli vita vid det här laget, en trend som i stort sett är oförändrad sedan dess, men julduken hängde med. Över den ena diskhon brukar det läggas en uppochnervänd bricka som ett lock och sedan duken ovanpå det så att det inte syns.

Här har det blivit 2000-tal och ytterligare ett annat kök, men samma gamla julduk. Jag hade nu upptäckt att det blir ju så mycket mysigare julfoton om man fotar utan blixt och enbart använder tända ljus eller julbelysning som ljuskälla. Vid det här laget började köksbänken enbart användas till bröd, ost och kex än till julbordets varma rätter, som istället huserades på köksbordet, och så har det fortsatt för det mesta.

Nu har vi kommit till 2010-talet och samma kök som förra årtiondet, dock vitmålat vid det här laget, och julduken som den ständige följeslagaren. Ibland hamnar någon varmrätt på spisen så att den kan stå på eftervärme, men annars är köksbänken fortfarande bröd, ost och kex-delen av julbordet. Vilka ljusstakar som hamnar där är aldrig bestämt, utan det blir lite olika varje år då det finns så många små att välja bland.

Till sist är vi nu framme på 2020-talet och den eviga julduken hänger med. Tomtesmörknivarna, smörbyttan och den röda osthyveln har hängt med sedan jag var barn och plockas bara fram till jul. Det är ju inte så att det är världens vackraste duk egentligen. Mönstret har ju inget med julen att göra. Men den är julröd och den är nostalgi för mig och det är tillräckligt för att jag ska tycka om den och inte vilja vara utan den på julen.

Vad är det man säger? Tiden går men julduken består!

I Julgranens Topp

När jag växte upp tror jag bara att jag kände en familj som hade spira i toppen på granen, alla andra hade stjärnor och så även vi. Jag tror nog fortfarande att stjärnan är överlägset vanligast i vårt land. Den jag växte upp med var av halvglansigt silvrigt papper, och fälldes ut precis som en adventsstjärna i papper.

Runt millennieskiftet införskaffades en stjärna som lyser, och den används fortfarande i föräldrarnas gran varje år. Tycker nog om den allra mest av alla stjärnor de eller jag har haft, eftersom det blir ett så effektfullt avslut på granen. Den lyser upp där det annars skulle ha varit ganska mörkt, och man behöver således inte ha julgransbelysning ända upp till toppen. Jag tycker överlag att stjärnor är snyggast högst upp.

I min egen julgran har jag en glittrig stjärna högst upp. Har både en i guld och en i silver, så vi får se vilken det blir i år. Om jag skulle hitta en liknande lysande stjärna som föräldrarna har skulle jag nog vilja ha en jag också. Dock är det oklart om den fungerar på en plastgran, då den är lite tyngre än vad kanske grenarna orkar med. Jag försökte se om jag hade några närbilder på mina och föräldrarnas toppstjärnor, men det är tydligen inte något jag ansett vara värt en inzoomning genom åren, så det blir inte närmare än så här.

I takt med att sociala medier genomsyrar våra liv mer och mer och man översköljs av bilder på hur man firar jul i andra länder, och oftast främst amerikanska trender och traditioner, så skulle det inte förvåna mig om deras grantoppspynt blir allt vanligare här. Där är det till exempel väldigt vanligt med ängladockor högst upp, eller stora spretiga överdådiga kreationer likt buketter. Dock inte riktigt min stil varken eller.

Vad har ni i toppen av julgranen?

Ännu Mer Julpynt

Jag skrev ju tidigare om att jag fått hem lite julgranspynt till mig, men det var inte det enda i julväg som fick följa med mig hem från föräldrarna i somras. En hel kartong fylld med julsaker som de inte behövde ha kvar fick jag även med mig, samt några saker som redan var mina såsom pepparkakshuset. En del av det här är verkligen nostalgi för mig, sådant som hängt med sedan jag var barn som exempelvis God Jul-skylten, den lilla snögubben och de två skidåkande tomtenissarna. Annat har tillkommit under åren men som jag ändå tycker väldigt mycket om, som den stora tomtefamiljen som sitter och äter runt ett bord och den stora femarmade kulljusstaken. Det roliga med den röda lyktan till vänster i bakgrunden är att jag såg en likadan på second hand förra året och övervägde om jag skulle köpa en egen, men tänkte sedan att föräldrarna har ju en som jag kanske skulle kunna få överta någon gång i framtiden. Den framtiden kom snabbt, vill jag lova.

I plastlådan finns en liten krubba som är från mammas barndomshem, men som vi också brukade ha framme förr om åren. Det roliga med den är att figurinerna är exakt likadana som familjens vanliga stora krubba, bara i en mycket mindre storlek. Vet inte om jag har någon plats där den kan stå här i lägenheten där mina pyntytor är begränsade, men ville ändå ha den för nostalgins skull. Ovanpå krubban i lådan ligger lite allehanda pynt där jag inte heller vet om jag kommer ta fram allt, men som jag ändå ville ha kvar. En del av det kommer jag nog pynta med, men kanske inte de egengjorda dagispynten eller julgranspynten i halm.

Kan man ha för mycket julpynt? Oklart. Roligt är det i alla fall.

Rustas Julutbud 2025

Det är ju tradition vid det här laget att kolla in vad Rusta har att erbjuda varje år, när de släpper pressbilderna så här i början av hösten. I vanlig ordning fanns det både en del fint och en del mindre fint.

Vad jag kunde skönja från pressbilderna är det tre olika stilar de kör på i år. Klassiskt rött, trendiga dova naturfärger och ren kitch, men jag kommer främst visa den förstnämnda eftersom det är ju den stilen som tilltalar mig mest. Dock tycker jag det är bra att de erbjuder olika stilar, så att det finns något för alla.

Tyvärr är vi fortfarande fast i sprattelgubbetrenden när det kommer till tomtar. De här på långa giraffben ser inte kloka ut. Mer klassiska tomtar, tack Rusta! Det kanske kommer finnas fler traditionella tomtar i butikerna sen, men det vore trevligt att se dem på pressbilderna också! Allt måste inte vara så trendigt hela tiden. Dock tycker jag julgranskulorna är jättevackra, och det lilla röda huset är ju bara för gulligt.

Återigen väldigt vackra julgranskulor de erbjuder i år! Gillar också det skotskrutiga och höglandskon.

En gullig liten julby med pepparkakstema. Tycker det är så bra att Rusta erbjuder mer budgetalternativ till julbyar som annars kan kosta väldigt mycket, även om de kanske är finare hos dyrare tillverkare.

Gulliga bulliga julmuggar så det står härliga till! Det har ju blivit väldigt populärt med så kallade chokladbarer, alltså som en installation på köksbänken där man samlar muggar och tillbehör till varm choklad på en liten hylla och låter det stå framme, likt ett gottebord, och sådana här stora muggar är typiska för den trenden.

Den lilla tomten som hänger på krukan är ju bara för söt, likaså tycker jag pepparkakshusen är fina. Jag fick ett underbart fint pepparkakshus från Konstsmide i julklapp av föräldrarna för ett par år sedan, och nu har jag fått hit det hem till mig äntligen, så det ska bli mysigt att få pynta med här hemma sedan när det nalkas.

Till sist en underbart söt ljusstake, eller om det är flera separata ljusstakar. Det är lite oklart eftersom mossan är i vägen. Oavsett så är de ju bara för söta och man skulle ju vilja ha allihop! Årets favorit helt klart.

Har du sett något du gillar?

Hemkommet Julgranspynt

När jag hälsade på föräldrarna nu i somras fick jag med mig lite mer av mina saker hem till mig, som av olika anledningar blivit kvar hos dem, däribland lite julgranspynt som ändå var mitt. Nu när jag har fått överta morfars gamla plastgran som är så mycket större och högre än min förra lilla gran, så har jag ju också plats för mer pynt i granen, så dessa pynt kommer nog sitta som en smäck. Pepparkakshuset, leprechaunen, Snobben och de gröna granarna köpte jag i en julbutik i Kansas City för över tjugo år sedan när jag hälsade på en kompis där. De två vackra röda kulorna med guldiga ihåligheter hade jag lyckan att vinna i en tävling hos Helenes Underbara Jul för ett antal år sedan och jag tycker så mycket om dem.

De fyra glittriga kottarna och julgranskulorna i olika färger köpte jag på en julmarknad i Salzburg för väldigt många år sedan när jag bodde där en tid. Jag minns att det var ett helt stånd fullt av bara julgranspynt där det bara var att välja och vraka, och jag hade kunnat köpt alltihop för att det var så vackert. Jag älskar just kottar i julgranen. Kottar och flugsvampar är nog mina favoriter när det kommer till julgranspynt. Underbart att få hem mer julgranspynt. Nu börjar man längta lite i smyg tills att det blir dags att få börja pynta.

Någon mer som har fått julgranspynttillskott i år än?

Nittio Dagar Till Advent

Första september är kommen och med bara nittio dagar kvar till första advent tyckte jag att det var ett ypperligt tillfälle att dra igång årets bloggsäsong. Jag har väl smålängtat till hösten sedan juli stod för dörren, men nu känns det ju mer legitimt att frossa i allt som har med höstmys att göra. Mina flöden på sociala medier är redan fulla av reels med virvlande höstlöv, Gilmore Girls, Practical Magic och annat mysigt som många i min generation förknippar med just hösten. Och det är väl just sociala medier de flesta har flyttat till numera, även många föredetta julbloggare. Men jag fortsätter här precis på samma vis som jag gjort de senaste femton åren, och jag hoppas att några av er vill hänga på även den här säsongen.

I vanlig ordning kommer jag givetvis att bjuda på fler bilder från förra julaftonen för att riktigt få igång stämningen, så ett sådant inlägg kommer lite längre fram och självfallet mer därtill. Kul att vara tillbaka.

Nu kör vi!