När jag var yngre så visades alltid Beatrix Potter-baletten på TV varje år den 23:e december, dan före dopparedan. Jag och min syster brukade alltid se på den medans våra föräldrar julstökade i huset och den TV-traditionen var lika viktig för mig som Kalle Anka på Julafton. Beatrix Potter blev Julkänsla.
Sedan slutade SVT plötsligt med att sända den. Vi hade den dock inspelad på video så i flera år efter att de slutat sända Beatrix Potter så skapade jag mig en egen tradition med att stiga upp tidigt i nattsvarta ottan på Julaftonsmorgon när alla fortfarande sov, smyga mig ner till vardagsrummet, och endast i skenet av den tindrande julgranen; mysa framför TV:n och se på Beatrix Potter. Jag blir helt varm i kroppen bara jag tänker på det.
Coca-Cola-reklamen väcker också oerhörd julkänsla inom mig. Jag minns så väl den känslan man fick när man såg den första gången varje år. Bjällerklangen. Lastbilarna. Julbelysningen som tändes upp på vägen. "Holidays are coming, Holidays are coming..." Likaså som när Ellos julkatalog damp ner i brevlådan. Jag brukade skynda mig hem från skolan varenda dag i oktober för att se om den hade kommit. Lyckan var alltid total. Då var det som om att nu var julen verkligen på väg. Det blev bekräftat på något sätt. Då kunde man börja längta på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar