Musses Julafton

Jag har namnsdag i december och för några år sedan så fick jag en Mussestatyett i porslin iklädd tomtedräkt, hållandes en julgranskula i ena handen, i paket. Mamma, som varit stamkund hos Fyrklövern i över trettio år, sade att det var något hon hade fått med på köpet vid en beställning och eftersom hon visste att jag alltid älskat Disney, speciellt Disney i julsammanhang, tyckte hon att den borde falla mig i smaken. Den var del i en stor och mycket dyr samlarserie vid namn Musses Julafton och som ni kan se på bilderna är det ju från filmen som visas under Kalle Anka på julafton. Jag blev ju förståss överlycklig över Musse som jag fick men funderade inte direkt mer på saken. Förräns julafton.

I paket fick jag nämligen den stora granen och den öppna spisen - båda i porslin. Granen kan tändas upp och även vridas upp så att den spelar Deck The Halls. I öppna spisen finns plats för värmeljus. Då började tankarna komma. Hade mamma verkligen köpt hela serien? Nej, det hade hon nog inte. Den var ju så hemskt dyr. Hon hade kanske valt ut granen och spisen som de viktigaste pjäserna då de tillsammans med Musse ändå kunde bilda en fin julgrupp. Men absolut mer än så kunde hon ju inte ha köpt. Eller?

Julen därpå fick jag Piff, Puff, Pluto, stegen och högen med paket. Då gick det ganska snart upp för mig att så var fallet. Förra julen fick jag då slutligen Mimmi, Kalle, Långben och lyktstolpen och serien var fulländad. Jag vågade knappt tro det. Att jag någonsin skulle få äga något så fint och exklusivt. Att mamma spenderat sina värdefulla slantar på något så dyrt bara för min skull. Det kändes verkligen ända in i själen. Och jag är tacksam!