Tillbaka Till Tidsmaskinen

För några år sedan bjöd jag på en liten tidsmaskin där jag visade pyntutvecklingen av vår julgran genom åren, och tänkte att det kanske kunde vara roligt med en liten tidsresa till, dock utan tema den här gången.

Min barndoms jular på 80-talet minns jag bara med varm glädje. Mina föräldrar var säkert superstressade varje år för att få till julaftonen eftersom halva släkten alltid kom hem till oss på den tiden, och flera av dem hade tider att passa för att de skulle iväg och fira mer jul på annat håll, men den stressen var inget som vi barn märkte av (och delade) förrän vi blev lite äldre och släktjulaftnarna till slut blev ett minne blott. Dock minns jag det bara som roligt i början. Här ser vi mig sittandes på min julklappspulka, julen 1985.

Vi fortsätter med några glimtar från 80-talet där jag precis fått en julklapp av tomten. Mina föräldrar sjöng båda i kyrkokör när jag växte upp, så att pappa skulle iväg och sjunga lite i kören var alltid anledningen som gavs till att han försvann ett tag på julaftonen i samma veva som tomten kom. Inget konstigt tyckte vi barn som var vana vid adventskonsterter och midnattsmässor i juletid. Några gånger var min farbror tomten istället, och eftersom de båda hade liknande tomteröst så bidrog det till att illusionen kunde upprätthållas.

Köksnostalgi a la 1900-tal så det förslår! Det som skvallrar om att det är 90-talet och inte tidigare årtionden är vitvarorna, men annars är ju köket rent 70-tal. Så här såg det nog ut för många svenskar på den här tiden. Jag minns att vi oftast hade kakeldekor på julen när jag växte upp (till skillnad från nu), och bara det fyller mig med nostalgi. Här ser vi köket uppdukat för julbordet, med julmaten på köksbänkarna och matbordet, där man sedan tog med sig sin tallrik ut till vardagsrummet och åt vid ett tillfälligt långbord. Numera har vi ett riktigt matrum hemma hos mina föräldrar, så traditionen att hämta julmaten i köket består fortfarande.

Pepparkakor i fönstret som har varit tradition i min familj sedan jag var barn, som jag skrev om här, och som vi fortfarande gör varje år. Just det här året på mitten av 90-talet hade vi speciella egengjorda former som jag hade ritat, där var och en fick välja något som representerade dem eller deras intressen. Jag var helt Fantomen på Operan-tokig på den här tiden (och är väl fortfarande), så fantomenmasken var min. Annars har det mest varit de mer traditionella pepparkaksformerna som hjärtan, gubbar, grisar och hästar. Allt på den här bilden är så mycket nostalgi för mig, från julgardinerna och nejlikeapelsinerna till julkrukorna i fönstret. 

Så har vi kommit till 00-talet och huset mina föräldrar fortfarande bor i. Denna bilden är från 2004 och är den sista julen innan jag skaffade digitalkamera. Här hade vi redan övergått till den stilen på julpyntandet som vi kört med sedan millennieskiftet, men fortfarande i ganska blygsam skala och inte alls med samma överdåd som nu. Främst för att vi helt enkelt inte hade lika många ljusstakar än. Här hade jag dock börjat julfota på allvar för att försöka få till stämningsfulla bilder, och inte bara fota för fotandes skull i dokumentationssyfte. Jag hade sett ett tips i den gamla klassiska Stora Julboken (1979/1983) året innan att man kunde fota utan blixt för att få till de där riktigt stämningsfulla julbilderna, och det har jag sedan fortsatt med sedan dess.

Och till sist hamnar vi på 10-talet där vi enligt min mening har landat i ett pyntande som är sådär alldeles perfekt lagom. Lite överdådigt men ändå inte för mycket, elegant men fortfarande jordnära på något vis. Det är här i soffan i vardagsrummet som vi har julklappsöppning varje jul, och eftersom julgranen står i matrummet har vi en liten mysig bordsgran i stället. Visst kan jag sakna att ha julgranen i samma rum som man öppnar julklapparna (och således klapparna under granen), men samtidigt gör sig julgranen så oerhört bra i burspråket i matrummet att jag inte skulle vilja vara utan det heller. Man får offra något.

Min pyntstil som utvecklats under de senaste årtiondena kan man nog sammanfatta som Fanny & Alexander möter klassisk Disney-jul. Jag skrev om det redan 2010 när bloggen var ny och det har inte ändrats sedan dess, snarare förstärkts ännu mer. Bilden ovan togs julen 2016 då vi hade lyckats hitta en alldeles särskilt fin kungsgran. Mycket har förändrats sedan min barndoms jular på 80-talet, både i pynt och firande, men en hel del har faktiskt hängt med. Från julmaten och julbaket till traditioner och faktiskt en del julpynt också.

Här tog min lilla tidsmaskin slut. Kanske tar vi åter en tur i framtiden. Nu önskar jag er en fin helg!