När Första Ljuset Brinner...

Så kom då äntligen adventstid till mitt ensamma hus. Det kändes så fint och mysigt att få tända första ljuset. Julmusik strömmade ur högtalarna och julstämningen var på topp kan jag säga. Underbart och ofattbart att julen faktiskt nu står för dörren och årets mysigaste månad är i antågande. I år och de kommande två åren är sådana där bra år för oss julälskare, när advent redan börjar i november. Det blir liksom fler juldagar då känns det som, mer tid för julmys. Värst är ju de åren när första advent inte är förrän den 3:e december och fjärde advent på julafton, vilket 2023 tyvärr kommer bjuda på. Men den dagen den sorgen, det är ju långt dit.

Jag ligger lite efter med en del av pyntningen, men hoppas få tid och ork till det de kommande dagarna, så att jag kan bjuda på lite fler bilder. Är ni sådana som tänder på adventsljusen under hela veckan, eller enbart på själva adventssöndagarna? Jag tillhör den senare sorten, och så även min familj. Jag tycker om att få till en så snygg och jämn ljustrappa i adventsljusstaken som det bara går. Min farmor däremot brukade tända under hela veckan, och där blev det snarare en lustiga huset-trappa med olika längder kors och tvärs. Men det är ju en smaksak, eller vad man kanske är uppväxt med som avgör hur man själv brukar göra.

Jag önskar er en bra start på denna första adventsvecka!

Julfint i Fönstret

Första juldekorationerna är på plats, och det är mitt vardagsrumsfönster som fått äran att bli julpyntat. Längre har jag inte kommit än, men det ska det bli ändring på de närmsta dagarna, eftersom ambitionen är att få färdigt till söndag så mycket som det går. Det är så mysigt att se fönstret så juligt och pyntat, och man blir så glad varje gång man vänder blicken dit. Några av grannarna över gatan har också fått upp sina adventsljusstakar, och det är fint att se. Min fönsterlöpare är nog ett av mina bästa julköp tror jag förresten, det blir så oerhört effektfullt med det röda på något vis. Fönsterbrädan hade sett så kal och tom ut annars.

Och så här ser fönstret ut i sin helhet. Jag tänkte att jag tar en stämningsbild i mörkret senare när allt är färdigpyntat och jag gör mitt årliga bildbombsinlägg, så ni får nöja er med dagsljus tills vidare. Som ni kanske anar genom fönsterrutan så har tyvärr all snö smält bort igen och enligt väderleksrapporten vankas inget de kommande tio dagarna heller, vilket är väldigt tråkigt. Det hade ju verkligen varit pricken över i:et med en vintrig första advent. Appropå advent så har jag bestämt att jag hoppar över att baka till adventsfikat i år. Det blir för stressigt i helgen, och dessutom tar det så lång tid när jag har så få plåtar och knappt någon arbetsyta, så jag släpper det och köper mig något gott istället. Det blir nog bra ändå.

Hur långt har ni kommit i julstöket?

En Vecka Kvar

Tänk att det bara är en vecka kvar till första advent. Inte klokt vad den här hösten har rusat fram tycker jag, det var ju oktober alldeles nyss. Jag vet inte hur ni känner, men efter det här mörka och dystra året är jag redo att gå fullt in i julen redan nu. Förhoppningen är att börja julpynta lite grann idag, och sedan fortsätta under veckan som kommer så att man är redo för nästa helg och adventsmyset.

Det här var den sista bilden jag tog på mitt julpynt i januari innan det var dags att plocka bort allting, och nu är vi där igen. Kan inte fatta att jag åter snart får njuta av allt detta vackra och härliga i mitt hem. Det är ju för underbart! Det blir dock ingen gran klädd idag, men senare i veckan förhoppningsvis. Det verkar inte som jag är ensam om att vilja kicka igång julen på en gång, jag tror det är många som behöver något positivt och vackert att ägna sig åt ett tag framöver. Något som är normalt, när allt annat är så onormalt.

Det är ju mycket som kommer vara annorlunda även i jul detta år för de flesta. Man kanske inte kan träffas som vanligt, eller göra alla juliga aktiviteter man är van vid. Jag går nu och hoppas så innerligt att det inte kommer utfärdas ett totalt reseförbud i jul. Jag har inte träffat min familj sedan i januari, och att inte få se dem i jul och fira jul hos dem som vanligt skulle knäcka mig. Jag kan inte tänka mig något mer deprimerande än att få sitta helt ensam på julafton, hundratals kilometer från mina kära. Jag tror den mentala hälsan är något man också måste väga in i det hela på något vis. Men nog om det nu, det är ju några veckor kvar tills jag måste börja oroa mig för eventuella förbud, och fram tills dess ska det i alla fall julas på av hjärtans lust.

Har ni börjat pynta lite än?

Jingle Jangle - A Christmas Journey

Årets första julfilm för mig blev den alldeles sprillans nya Jingle Jangle - A Christmas Journey, som hade premiär på Netflix i fredags. En hjärtevärmande film om uppfinningsrikedom, och vikten av att hålla fast i tron på fantasi. Men om jag ska vara ärlig, så var det mest en film som utspelar sig under julen än en renodlad julfilm, men det gör egentligen inte så mycket eftersom det visuella gav en sådan vintrig, mysig känsla ändå.

Det jag gillade allra mest var alla fantastiska miljöer. Hela filmen såg ut som en steampunkig, färgsprakande, viktoriansk bakelse och det bidrog ännu mer till den mysiga känslan. Den vackra staden såg ut som en vintrig sagodröm och man ville bara flytta dit på momangen. Forest Whitaker var allra bäst som den sorgsne gamle uppfinnaren, och roligast var lätt Ricky Martin som den lille leksaksmatadoren. Den lilla tjejen till stjärnskott Madalen Mills får vi nog se mer av i framtiden, hon hade verkligen rätta glimten i ögat.

Det jag gillade minst, eller egentligen inte alls, var alla sångnummer. Jag är ett stort fan av musikaler, och borde ju gilla det här också, men jag tyckte inte alls det passade in i den här filmen. Melodierna var tråkiga och sånginsatserna var alldeles för skräniga och over-the-top för min smak. Stilen på låtarna tyckte inte jag hörde ihop med en gammaldags miljö, och de kändes helt fel i den annars så mysiga filmen och handlingen. Den enda låten jag riktigt gillade, och som kändes passande var den som Forest Whitakers karaktär sjöng i sin ensamhet. Men det här är ju en smaksak. Det var inte min stil helt enkelt, men andra gillar det säkert.

Låtarna till trots, så tycker jag ändå filmen var sevärd, och kan mycket väl tänka mig se den igen i framtiden. De mysiga miljöerna och den fina handlingen är skäl nog. Rekommenderas!

Den Saknade Julspaningen

När nu det här året är som det är, så har jag helt undvikit att besöka fysiska affärer och köpcentrum, förutom min lokala matbutik, och jag tror inte det kommer ändras tyvärr innan jul, det känns helt enkelt inte värt den risken tycker jag. Men konsekvensen av detta har ju blivit att jag helt gått miste om all mysig julspaning i alla butiker, som jag annars brukar tycka är så rolig att göra. Även om jag inte har ekonomin att köpa så mycket, så är ju en sådan stor del av julkänslan innan jul att få se allt julutbud runt omkring sig, som här ovan från Yorkshire hösten 2013. Höra julmusiken spela i högtalarna medans man går runt och tittar på allt som julen har att erbjuda just det året. Och det är inte förrän något utebliver som man inser hur mycket man saknar det.

Något som däremot förbryllat mig det här året, är hur vissa butiks- och varuhuskedjor inte tagit tillfället i akt och börjat erbjuda näthandel utöver den vanliga verksamheten. Det skulle ju minska behovet att behöva trängas i deras fysiska butiker, men de skulle samtidigt kunna öka omsättningen ännu mer eftersom fler skulle kunna handla hos dem. Jag tänker särskilt på lågprisvaruhusen som Rusta, ÖoB och Dollarstore som ofta har ett sådant stort julutbud till bra priser. IKEA erbjuder ju näthandel, men till hutlösa leveranskostnader, och de butikskedjor som redan finns på nätet har inte direkt övertygat mig i deras julsortiment. Det går någon konstig stram, mörkgrön, mörkblå och rödlila trend i år som inte alls faller mig i smaken. Sammetstrenden förstår jag inte alls, och vad är det med alla dessa vikta pappersgranar jag ser överallt?

Må 2021 bli som vanligt!

Sagan om Karl-Bertil Jonssons Julafton

Något jag inte hade en aning om, men nyligen blev varse om är att Karl-Bertil Jonssons Julafton håller på att bli spelfilm, med riktiga skådespelare! Skeptisk som jag brukar vara när det kommer till nytolkningar så borde inte det här tilltala mig eftersom jag älskar originalet så mycket. Tills jag fick se första promobilden!

Plötsligt känner jag att det här kan bli hur bra som helst, om de håller sig trogna till originalet vilket jag hoppas de gör. Än vet vi ju inte hur hög klass manuset, regin eller skådespeleriet kommer att ha, men bara den här bilden ser ju oerhört lovande ut. De ser inte bara helt rätt ut för rollerna, utan allt verkar också vara precis sådär tidstypiskt som man kan önska sig från en produktion som ska utspela sig runt 1940-talet. "Ska du lukta på glöggen, pojke?" kan man riktigt höra Tyko Jonsson säga när den där bilden togs.

Karl-Bertil var inte något jag växte upp med alls, men det blev kärlek från första ögonkastet för mig när jag väl såg den för första gången i sena tonåren. Mest på grund av att jag alltid älskat Per Åhlins tecknade filmer, men också självklart sagan i sig. Jag undrar om de kommer låta Tage Danielsson vara berättare här också, eller om de helt kommer skippa den biten (eller låta någon annan berätta). Jag vet inte riktigt vilket jag skulle föredra faktiskt eftersom det också måste passa själva filmen, men nog skulle det kännas fint om Tage fick vara med också om det gick. Jag hoppas även den mysiga musiken får vara med på något hörn, den hör liksom dit och särskilt till den mysiga öppningsscenen. Moderna omtolkningar ger jag inte mycket för, så jag hoppas den här kommer bli sådär mysig, klassisk och julig som det känns att den skulle kunna bli.

Premiär väntas bli till november nästa år!

Here We Come A-Caroling

Ett av mina absoluta favoritband Blackmore's Night kommer inte bara med en ny skiva nästa år, utan de bjuder även på en liten försmak i form av en julskiva; en EP med fyra jullåtar vid namn Here We Come A-Caroling, som också är titeln på den första låten de precis släppt. Själva julskivan kommer 4:e december.

Jag har ju tipsat om Blackmore's Nights julmusik förut, och den här nya låten är ju i precis samma härliga, svängiga folkliga stil som man blir så glad av. Deras renässansdoftande musikstil är som gjord för jullåtar och gamla carols, och jag kan verkligen återigen varmt rekommendera deras tidigare julskiva Winter Carols (och även deras vanliga skivor också givetvis). De tre andra låtarna på den nya EP:n som kommer är It Came Upon A Midnight Clear, O Little Town Of Bethlehem och Silent Night. Det ska bli väldigt spännande att höra deras tolkningar av dessa klassiker, och av denna första låt att döma så kan det ju inte bli annat än toppen.

Nu när det är november känns det ju ännu mer legitimt att lyssna på julmusik, nu är det ju liksom bara några veckor kvar tills varenda vanlig människa gör det ändå, så nu tycker jag det är fritt fram att lyssna på av hjärtans lust. Jag har märkt av en del tecken på sociala medier att i år är fler än vanligt ännu mer taggade att jula på för fullt så snart som möjligt, som motvikt till allt det oroväckande och alarmerande på pågår runt om i världen. Ett välbehövligt omfamnande, vackert, mysigt andrum med andra ord och jag känner likadant.

Jag önskar er en härlig fredag!

Jultidningsmys

Fyra veckor kvar till första advent, och jag sitter här och bläddrar i den fina jultidningen Julefrid som jag kunde köpa i fredags och myser för fullt. Tusen tack till föräldrarna som bidrog med en slant!

Sådan otroligt stämningsfull tidning tycker jag, precis sådär underbart gammaldags som jag älskar. En fröjd för både ögat och själen verkligen. Än så länge har jag bara njutit av alla bilderna, så det ska bli trevligt att läsa texterna sedan också. Med julmusik som spelar i öronen dessutom, så blir man ju alldeles full av julkänsla och jullängtan. Det är inte klokt att det bara är fyra söndagar kvar tills det smäller, och bara tre helger kvar tills jag antagligen börjar julpynta så smått här hemma. Vart tog hösten vägen?

Det här reportaget om gamla julkort är ju som gjort för mig. Jag älskar ju gammaldags julkort så mycket att jag till och med har tre stycken i min bloggheader som ni säkert har märkt. Det finns även andra mysiga reportage om gamla bokmärken, TV-julkalendrar och en massa annat trevligt. Jag kan verkligen rekommendera tidningen till alla som älskar den klassiska, nostalgiska, traditionella julen. Särskilt i år när allting är så märkligt, dystert och ovisst, känns det nästan ännu mer angeläget med något tryggt och bestående som man kan känna igen sig i, en ljusglimt från förr som påminner om hur det en gång var.

Önskar er en fin söndag!