När jag tänker tillbaka på min barndoms alla jular, så blir jag alldeles varm inombords och lycklig i själen. Jag har på det hela taget enbart positiva minnen från alla mina julfiranden i livet, och det är något jag är oerhört tacksam över. Att jag aldrig har behövt våndas inför julen och att jag alltid har kunnat tillbringa den med nära och kära. Jag tänker också på alla återkommande traditioner som varit speciella för just vår familj.
Min barndoms jular är ju också synonymt med den gamla svenska 1900-talsjulen. Den med julbonader, tomterader, flaggspel, halmpynt, smällkarameller och kulljusstakar. Det är ju det som är så häftigt med julen tycker jag, att man för vidare traditioner från tidigare generationer, och på så sätt kommer dem närmre. Den typen av julpynt som fortfarande gällde när jag var liten på 80-talet, var ju i stort sätt samma typ av julpynt som gällde även vid förra sekelskiftet och genom hela 1900-talet. Det är lite svinlande att tänka sig.
Det är ju inte så konstigt att jag är så förtjust i våra granvaktande retrotomtar. Kärleken för den sortens tomtar började redan när jag var liten och tomten som alltid satt under granen hos mormor och morfar. Eller ja, den satt ju inte så mycket under granen när jag var på besök eftersom den alltid hamnade i min famn på ett eller annat sätt. Jag vet inte riktigt varför jag föll för den så mycket. Kanske var det för att jag var mer van vid att bara ha en julbock under granen och att en tomte var så speciellt och roligt. Kanske var det för att jag helt enkelt tyckte den var så fin och söt. Jag minns inte exakt. Men jag blir så full av nostalgi när jag ser den här bilden, eftersom jag minns ju hur lycklig jag var då, och hur mycket jag tyckte om att få vara hos mormor och morfar. Och kanske också känslan av vemod över att kärlekstomten inte finns kvar längre. Så det är väl kanske därför som vi har hela fem stycken retrotomtar nu, som någon slags omedveten överkompensation.
Har ni några fina julminnen från barndomen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar